Jersild började med att sätta sin bok i ett större sammanhang. Begreppet `människosyn' inbegriper ett flertal aspekter, däribland, `människans värde', `människans ansvar' och `människans natur'. `Människans natur' kan sedan ses ur en biologisk synvinkel - och det är detta som boken handlar om, menade han.
Innan han gick vidare gjorde han klart vilken filosofisk ståndpunkt han utgick från beträffande om det finns en objektiv verklighet eller inte. Han menade att det fanns en yttre verklighet, och kontrasterade detta mot konstruktionism och postmodernism. Detta är viktigt, menade Jersild, därför att man måste kunna rangordna olika beskrivningar av verkligheten - då måste man ju förutsätta att det finns något att jämföra dem med.
En del av de teman som berördes var: medvetande, språk, fri vilja samt eventuella skillnader mellan mänskliga raser. Jersild förklarade att han trodde att vissa högt stående djur, utöver människan, också har ett medvetande. Det finns inte någon grund för att dela in människosläktet i olika raser utifrån genetiska skillnader, menade Jersild, eftersom de genetiska skillnaderna inom en befolkning är större än mellan olika s k raser. Den fria viljan såg han som ett `mysterium', och refererade till filosofen McGinn, som gör en uppdelning av frågeställningar i problem (vilka går att lösa med nuvarande metoder), mysterier (vilka inte tycks gå att lösa), illusioner (vilka är skenproblem) och värdefrågor (hur något bör vara).
Jersild talade om holism som en världsbild där allt (i ett idealläge) hänger samman. Han varnade i samband med detta för att holism lätt kan leda till fundamentalism, vilket är en farlig och oönskad övergång.
När det gällde vetenskapligt tänkande i vardagen föreslog Jersild en metafor med ett hus med en källare. I husets övre del är vardagen, där behöver man inte lägga så mycket tid på att fundera hur verkligheten är beskaffad. Källaren är däremot platsen för vetenskapliga grubblerier, och hit kan man förflytta sig när man vill, och man ska också vara medveten om att man kan göra denna förflyttning. Men Jersild menade att det är viktigt att man ska kunna ha en fristad, där vetenskapliga funderingar inte krävs.
Avslutningsvis berättade Jersild att han när han var liten såg verkligheten som ett stort korsord, som skulle lösas innan man dog. Numera är han mindre ambitiös, och ser i stället det vetenskapliga arbetet som ett luffarschack, där man försöker få fem i rad, men hela tiden stoppas på vägen och får börja om igen.